Ibland tänker jag: "Vad håller du på med? Vad är det som händer." Speciellt klockan en minut över ett på natten. Då känns det som jag inte är någon. Att jag inte hör hemma någonstans. Att tiden springer ifatt mig och vänder sig om och skriker: Häng med nurå Linnea! Och jag vill inte riktigt springa ikapp den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar