Studenten var en a de lyckligaste dagarna i mitt liv. Att springa genom aulan och skrika åt ettorna och tvåorna att de har hela skiten kvar, att höra tal från klasskompisar och lärare, att springa ut en sista gång ur skolan med min älskade klass, att bli hälsad av släkt och vänner och det bästa; att åka på flaket. En helt perfekt dag med solsken.
Men nu är allt inte lika bra. Något väldigt hemsk har hänt och jag vill inte säga vad även om många säkert vet. Därför kommer jag nog vara ganska frånvarande den närmsta tiden, för det finns saker som är viktigare.
Min fina älskade vän, jag älskar dig. Livet är inte rättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar