Du ljög för mig. Jag vågar inte tala ut för jag är rädd att min röst ska spricka. Så orden kommer bara fram som en viskning. En tår rinner skyldigt ner för min kind och jag ser hur det brinner i hans blick. Han tar tag i mig, hårt, och håller mig tryckt mot bröstet med armarna runt mig. Försöker skydda mig från sig själv. Jag håller armarna slappt längsmed kroppen men borrar in mitt ansikte i hans bröstkorg. Tar djupa andetag och vill andas in hela honom. Jag vill aldrig att det här ögonblicket ska ta slut. Jag vill att han ska hålla om mig för alltid. Men han är inte min.
Förlåt, viskar han och hans ögon som möter mina är blanka.
Jag backar några steg och lämnar ett avstånd mellan oss. Tills jag vänder mig om och går min väg. Jag plockar upp det sista lilla självrespekt jag har och lämnar honom bakom mig. Det är bäst så.
2 kommentarer:
mycket mycket fint :) eget antar jag ;)?
fint! du måste ju ha typ mvg i svenska eller nått gissar jag haha!
Skicka en kommentar